En liten del av mej.
Vad jag lyssnar på och alltid "återkommer" till, själva utgångspunkterna i min musiksmak (även om även jag tar "utstickare" och utforskar samt finner ny musik ibland):
Fyfan vilka fina killar, alltid suveräna och svinbra att framföra musiken live.
Lyssnar mest på Hole, jämt faktiskt, älskar soundet och särskilt de riktigt gamla plattorna, skitig och ful punk <3.
Och gillar man Hole måste man ju även gilla Nirvana, det känns rätt självklart.
Äkta dorks, men jag gillar soundet - Tiger Army!
Misfits
Rancid
Lars Fredriksen (som även ses till vänster i Rancid) and the Bastards
Man kan väl kalla mej punkare antar jag, även om en punkare inte skulle uppskaffa Rihanna som artist så gör faktiskt jag det, eller jag uppskattar vissa låtar hon gör, men mest är hon en stilikon för mej! Den här frisyren sparar jag ut till just nu...är där inom någon månad :D.
Det kommer en fortsättning på det här inlägget vid senare tillfälle, en lite följetong av "En liten del av mej" kan man säga. Men jag vill bara tillägga att utan musik...vem vore man egentligen då? Musik kan säga så otroligt mycket om en person och musik får människor att "sammanstråla". Jag ser verkligen framemot festivalsommaren 2010, kommer bli grymt. Funderar på Sonisphere, WCR+Metaltown och såklart Arvikafestivalen (som ju är självklar om man bor i Arvika!).
Men alltså är man ointresserad av musik om man gillar plain jane med? alltså kommersiell musik? Det tycker inte jag. Jag har gått igenom de flesta genren som finns men jag är så trött på allt alternativt dret som driver människor till ett vi och dom tänkande.
I dagens läge kan jag lugnt säga att jag tycker Beyonce är en äkta artist och hon är en otroligt bra sångerska. Och hon är kommersiell och hörs på radio för jämnan. Detta är en intressant disskusion,jag ville bara ge min synpunkt på det hela. With Love!
Det är ju ett ämne som absolut tåls att diskutera, och jag kallar ingen för ointresserad så länge de lyssnar på NÅGON musik, men jag vet de som inte är ett dugg intresserade eller att de skriker som små apor och håller för öronen för allt jag spelar. Ibland får man skämmas för sin musiksmak, men det är det värt. Beyonce är ju egentligen inte den ultimata att diskutera här, för det är ingen fråga om saken, hon ÄR sjukt begåvad och har fått slå sej till toppen. Däremot är TAKIDA ett band jag inte förstår mej på, låtsasrock...men det är min åsikt.
Jag vet inte om jag kallar "allätare" för musikintresserade, för då kan man ju tänka sej att lyssna på vad som helst och har som oftast inte en distinkt stil. Men ja...du fattar :P.
Sen ogillar jag posers, men det vet jag att du också gör. De som är "rockabilly" men inte bryr sej om kulturen at all, utan bara ser det som ett mode, eller att Carlings säljer bandtröjor till gemene man som inte har en aning om vad de bär för tryck...då ger det ju ingen mening till en som verkligen är punkare, hårdrockare osv. See?
Haha, Carlings! good point!
Det jag i grund och botten menar är att folk delar upp sig så otroligt mycket efter musiksmak. Det är det jag irriterar mig mest på. Den ytliga subkulturen som styr vilka vänner man har osv. Jag tar avstånd helt från subkulturer och människor som tycker sig vara något men samtidigt smutskastar en annan typ av människa efter ytliga former och musik.
Ta det här med trenden rockabilly,där man tycker det är att ha cupcakes och körsbär i håret och tryck på kläder,vippiga töntiga kjolar osv osv,det stämmer ju inte alls tycker jag. Men en annan kul sak som är rätt personlig som jag har upplevt på sistone är att folk tror att eftersom jag har den pojkännen jag har,ska jag vara likadan. Han borde ju skämmas för mig nu då,det tar säkert slut snart. OJ! liksom what.... På så sätt såg jag genast hur folk lever och tänker sina liv. Det är så skrämmande.
Jag har helt ändrat musiksmak och med det har jag slutat att vara så hård på människor. Men vissa lever i någon ytlig värld där sånt här är så viktigt. Kul att skriva om detta för jag har tänkt på det ganska många ggr men aldrig pratat om det! hah!
